Träningsresan till Fuerteventura den 19-26 november blev en härlig upplevelse och många frågade mig om den motsvarade mina förväntningar. Visst hade jag haft mina funderingar om jag skulle orka med tre timmars träning dagligen, men det blev faktiskt tvärt om. Inspirerande, inga svårigheter, återkommande upprepningen av rörelserna stärkte självkänslan. Förväntningarna överträffades!
Trettiofem deltagare, inklusive våra två ledare Margareta och Kerstin, anlände sent på måndagskvällen efter fem och en halvtimmes flygresa och en och en halvtimmes bussresa till Morro Jable och Hotel Calypso, där vi efter en relativt lång väntan fick våra rum samt erbjöds ”nattamat” i restaurangen. Klockan hann bli 02.00 (lokal tid) på tisdagsmorgonen innan i varje fall jag efter uppackning var i säng. Vi hade lovats eftermiddagsträning på grund av den sena ankomsten, men det gick av någon anledning inte, så efter några få timmars sömn stod vi alla färdiga att sätta igång kl. 09.30. Solen sken varmt och vi var alla tacksamma över de få tunna molnskyar, som då och då täckte solen. Termometern stod under hela veckan på mellan 23-25°. Efter dagens träning lockade det brusande havet till bad och nog var det härligt att kasta sig i de salta och ljumma böljorna. Eftermiddagen tillbringade nog de flesta i solstolarna under parasollerna och njöt innan kosan styrdes till Supermercadon för proviantera tillbehör till kvällsdrinken. De flesta samlades i mindre grupper, som sedan gav sig iväg för att undersöka restaurangutbudet. Det var ganska rikligt så man hade nog kunnat gå på ett nytt ställe varje kväll. Men som alltid blev det några favoriter – för vår del blev det den italienska restaurangen på en av tvärgatorna.
Torsdagen var träningsfri. Eftersom vi anlände till ön i mörker och även skulle återvända innan solen gått upp beslöt Eivor, Gunnel, Peggy, Anna-Stina och jag att vi ville uppleva Fuerteventura i dagsljus. Med hjälp av Vings representant August Vedin beställde vi en minibuss för 18 personer med chaufför och hoppades att flera av våra kollegor skulle vara intresserade att följa med. Snabbt fylldes bussen och vi lämnade hotellet kl. 09.00 med färden i nordvästlig riktning mot aloe vera-plantagen vid Tuineje. Aloe är en ökenväxt, som har odlats på ön sedan urminnes tider. Det geléliknande köttet har en läkande effekt. Efter demonstration var vi alla så övertygade om det undergörande medlet att ingen lämnade platsen utan välfyllda påsar. Färden gick vidare upp över skrovliga bergskammar, torra raviner på slingrande bergsvägar med vidunderliga utsikter. Vi kom fram till den gamla huvudstaden Betancuria, den mest pittoreska platsen på den karga ön med den äldsta kyrkan i hela öriket. Här gjordes lunchpaus innan vi återvände till hotellet. Vi såg på vägen en hel del av de många omtalade getterna, dubbelt så många som invånarna på ön, men framförallt, vilket var ovanligt, några vilda getter i bergen. På en sluttning, där vi stannade för att beundra utsikten, vimlade det av små lustiga ekorrar.
De följande dagarna försvann alltför fort, vi blev duktigare och duktigare, tyckte våra ledare och även vi själva. Men Margareta och Kerstin fick kämpa hårt med omlagda träningsprogram på grund av konkurrens med dels en yogagrupp, som var våra nära grannar, och dels av vattengymnastik. Bägge grupperna snodde ”vår” sladd till bandspelaren! Söndagen, sista dagen, fylldes av trams och glam, eleverna som kacklande gula kycklingar och ledarna som amerikanska dansöser med glittrande kjolar och pompons i händerna. Till sist sågs Berit H. som blomsterdekorerad Ester Williams i den vackert formade poolen omgiven av najader.
Ett stort tack till den Idlaflicka som tackade nej till resan och lät mig få inta hennes plats. Det var en sällsynt givande vecka i alla avseenden tillsammans med alla härliga kompisar. Idlas toppentrupp!
Louise Lyberg – förstagångsdeltagare
