Idag skulle vi enligt Lennart ha börjat träningen om inte coronan hindrat detta. – Det finns tid att minnas.
För 40 år sedan, den 5 december 1980, dog Ernst Idla. Den tyngda stämningen märktes på Idlacentrumet på Rosenlundsgatan på Södermalm när jag gick dit för första gången, i januari 1981.
Jag hade fått i julklapp ett terminskort av mina småflickor, Marie Louise och Charlotte, som gick i barngymnastiken. (Min hustru Barbro deltog i kvinnogymnastiken.) Flickorna hade sett att även pappor kunde ha gymnastik. Idla var som en familjegrej.
Jag, som hållit på med så många olika idrotter och spelat fotboll och basket, var inte glad över julklappen. Tyckte att det var en dålig julklapp – att springa omkring och fjanta med små röda bollar – men jag sa förstås inte detta till dem. Utan jag sa att “jag går dit en gång, bara så att ni vet det.” (För att inte göra dem besvikna.)
På plats träffade jag bland annat ledaren Daisy Idla-Nilsson (dotter till Ernst), Pelle Elb som inspirerade mig, Lars-Erik Larsson och Bertil Nilsson (Daisys man) som tog hand om mig och uppmuntrade mig samt Lennart Sundquist som jag kände sedan studietiden på Stockholms universitet.
Innan lektionen fick jag ett gott råd: “Ställ dig längst bak!”. När gruppen svingade armarna åt höger hade jag dem åt vänster, och tvärt om. Det var svårt att följa med. Jag var i otakt med alla de andra i de för mig ovanliga rörelserna. Och plötsligt sa det pang i låret. En skada. Då gick jag till naprapaten Tommy Eriksson, som hade sin mottagning i Centrumt, och blev tejpad runt låret. Han fick igång mig. Men jag tänkte att jag inte skulle fortsätta med det här.
Men hustrun och barnen tjatade på mig. Så jag gick en gång till. Och då smällde det till igen, i det andra låret. Tillbaka till Tommy, och så hade jag tejp runt båda låren.
Familjen fortsatte att tjata på mig och flickorna sa att jag måste gå. De hade ju betalat för julklappen. Och det var pinsamt för dem att deras pappa skulle sluta efter bara två gånger. Så jag sa till mig själv: “Kan Pelle, så kan jag.” Så jag gick dit ännu en gång … och på den vägen är det. Efter Daisy fick vi Kristina Rilton, Agneta Sundquist och Lennart Sundquist som ledare.
Som sagt, 40 år med Idla-gymnastik i trevlig och festlig samvaro.
Hjärtligt tack alla Ni för alla dessa år! Jag hoppas att vi kan fortsätta tillsammans i höst!
Allt gott!
Åke Åredal
