Berättelsen om hur Ernst Idla och Idlaflickorna blev ett nationellt och internationellt fenomen.
Programmet beskriver också hur Idlas idéer fick stort inflytande på svensk gymnastik, skolidrott och vardagsmotion. Samtidigt diskuteras hur hans metod senare tappade mark när träningsideal förändrades och mer prestations- och konditionsinriktade träningsformer tog över.
Ett centralt tema är hur en invandrad idé kunde förändra svensk syn på kroppen, rörelse och undervisning. Programmet lyfter fram både Ernst Idlas vision och de kvinnor som gjorde den synlig för en bred publik.
Författare Lasse Granestrand.
Artikeln handlar om hur Daisy Idla-Nilsson förvaltar Ernst Idlas arv genom att leda Idla-gymnastik för äldre kvinnor i Stockholm. Trots de stora framgångarna förlorade metoden popularitet under 1970-talet när samgymnastik infördes och både män och kvinnor började efterfråga mer intensiva träningsformer. Kritiker menade att Idlas gymnastik uppfattades som alltför mjuk och estetisk. I dag lever traditionen vidare genom en mindre grupp trogna utövare som uppskattar rörelsernas skönhet, rytm och sociala gemenskap.
Motionen föreslår att staten ska ge ett årligt forskningsanslag på 25 000 kronor (motsvarar ca 188 000 kr år 2026) till Ernst Idla för att han ska kunna slutföra och sammanställa sitt arbete inom rörelsepedagogik. Motionärerna beskriver honom som en banbrytande forskare och pedagog vars metoder haft stor betydelse både i Sverige och internationellt.
De lyfter fram att Idla förde in musik som en integrerad del av gymnastiken och utvecklade en träningsform som betonade rörelseglädje, avspändhet, naturlig självkänsla och harmonisk kroppsrörelse. Hans metoder användes eller studerades i flera länder, bland annat i Nord- och Sydamerika.
Motionen innehåller också en omfattande redogörelse för Idlas livsgärning: hans arbete med att reformera gymnastiken i Estland, hans flykt till Sverige 1944, uppbyggnaden av Idla-rörelsen, de internationella turnéerna med Idlaflickorna samt hans utbildnings- och forskningsinsatser.
Dokumentären ger ett personligt porträtt av Ernst Idla och hans arbete med de världsberömda Idlaflickorna. Genom intervjuer och scener från träning får tittaren följa hur Idla utvecklade sin egen gymnastikmetod, där rytm, musik, naturliga rörelser och skönhet stod i centrum.
Filmen visar hur Idla såg gymnastik som något mer än fysisk träning – rörelserna skulle vara funktionella, harmoniska och bidra till både kroppsligt och själsligt välbefinnande. Idlaflickorna framställs som levande exempel på denna filosofi genom sina disciplinerade men samtidigt uttrycksfulla uppvisningar.
“Idlaflickorna”
En pjäs av Kristina Lugn
Pjäsen skildrar två äldre kvinnor som en gång varit Idlaflickor och som genom poetiska, humoristiska och vemodiga samtal reflekterar över livet, åldrandet, minnen och döden.
I en krönika lyfts det fram hur Lugn använde Idlaflickorna som en symbol för drömmen om balans, ordning och kvinnliga ideal, samtidigt som hon blottlade människans ensamhet och längtan efter frihet. Pjäsen blev en stor framgång och räknas idag som en av hennes mest betydelsefulla teatertexter.
